everybodyknows.blogg.se

Ibland, nä rätt ofta faktiskt, blir jag förvånad över hur folk som själva jobbar inom vården eller i nära anslutning till vården verkar helt oförstående om hur saker och ting fungerar.

 

Exempel: för ett par veckor sedan var jag på apoteket för att hämta ut medicin. Jag ställde då en fråga till farmaceuten angående ett symtom jag haft och som jag misstänker är någon typ av biverkning. Den vänliga kvinnan bakom disken började genast slå i FASS på sin dator (någonting som jag naturligtvis redan gjort själv och verkligen inte behöver någon flerårig utbildning till men visst). Hon scrollade upp och ner i FASS en stund men verkade ändå osäker. Jag trodde att denna människa skulle ha alla mediciner och biverkningar i färskt minne för hon såg inte så gammal ut och borde inte ha glömt allt från sin fleråriga utbildning men kanske var just denna biverkning oerhört speciell. Inget ont om henne för hon försökte ju i alla fall. Det är nu det blir konstigt. Kvinnan öppnar munnen och säger följande:-"Jag är lite osäker men kontakta din läkare och fråga." Ja, det ska jag göra, säger jag och reser mig och går.

Jag har fortfarande inte "kontaktat min läkare". Det är nämligen inte så det fungerar i Sverige. Man har inte en personlig läkare som man har ett litet direktnummer till som man smidigt och avslappnat kan ringa upp när en fråga dyker upp eller när man börjar fundera på om de mediciner man har verkligen går att kombinera för att de skrivits ut av två läkare som är totalt ovetande av varann eller om man bara blir sjuk helt oväntat. Men apotekspersonalen verkar tro att det är så. Vårdcentralen verkar, konstigt nog också tro att det är så. -"Vad heter din läkare?" Den frågan har jag fått vid ett antal tillfällen då jag varit i kontakt med "min" vårdcentral. Ja, inte fan vet jag för det har väl aldrig hänt att jag fått träffa samma person två gånger? Tror ni att "min läkare" vet vad jag heter? Tror ni han/hon vet hur jag ser ut? Vad jag äter för mediciner? Det tror inte jag. Och om jag ska ha tag i den specifika person som skrivit ut just denna medicin till mig så lär jag få göra ett par försök att boka in en telefontid när just denne läkare kan tänkas avsätta 5 minuter till att ringa upp mig och då kanske jag kan svara om jag inte är på jobbet. För jag har faktiskt ett jobb vilket också verkar komma som en stor överraskning för all vårdpersonal.

 

Jag förstår att farmaceuten menade väl. Jag tror inte illa om alla människor. Men jag undrar om hon verkligen tror att det är så det funkar?

Tror hon att det skulle gå till såhär?

Jag tar luren och trycker in numret till min goda läkare som svarar efter två signaler:

-"Ja, hallå, det är Claes (eller vad han kan tänkas heta, säkert nåt på "C").

-"Ja,hej, det är Irene här. Din patient."

-"Ja, hej! Hur är det med dig? Kan jag stå till tjänst på något sätt?"

-"Jo, tack, det är bra. Jag hade bara en fråga om en biverkning på "X".

-"Ja, det vet jag att jag har skrivit ut till just dig ja. Låt höra."

 

Nej. Så går det verkligen inte till. Snarare såhär:

Jag kollar upp numret till VC och ringer. Jag ber dem titta efter vem jag var hos senast. Jag får information om att den läkaren är stationerad på 4 olika vårdcentraler och ev. kommer att vara på plats om 3 veckor men då har han inga telefontider. Dock kan jag få en telefontid om 5 veckor kl. 15:10. Då jobbar jag.

-"Men du kan väl gå ifrån en stund?"

-"Det kan bli svårt".

"-Ja, det är vad jag kan erbjuda."

Ja, men vet du vad? Då kan jag ha elektriska stötar i kroppen även i fortsättningen för det gör inte ont, det är bara lite läskigt och jag märker ju om mitt hjärta stannar och då kan jag ju bara ringa vårdcentralen så kanske ni har någon tid till någon annan läkare som kan få igång mig igen.

 

Jag förstår att äldre människor tycker att det här samhället inte är anpassat för deras behov. För det här samhället är fan inte anpassat efter någons behov.

Ibland blir jag själv irriterad när andra klagar över vården men jag är benägen att hålla med dem på vissa punkter. Som en del människor, bittert, undslipper sig "man måste vara frisk för att orkar vara sjuk"...det ligger nåt i det. Om inte annat måste man ha ett tålamod som räcker i evighet och vara så angelägen att man orkar pratat med röstbrevlådor tio gånger innan man får en mänsklig kontakt.