Akta! Det är djupt!
Kategori: Allmänt
En fras som jag tycker mig höra ganska ofta är följande:
"Good things happens to good people". Hur kan man säga nåt sådant? I samma stund som man säger det så säger man ju samtidigt att "bad things happens to bad people". Okey? Så människor som har råkat illa ut på ett eller annat sätt de förtjänar det för de är bad? Äh, det är lite som det där jävla påfundet att om man exempelvis föds med en missbildning så är det ett straff för att man var en dålig människa i sitt tidigare liv. Det finns ju en del sekter som tror på sån skit. Jag gör det inte. Och jag tror inte heller att "good things happens to good people". Jag tror att alla får en del good och en del bad. Sen är det ju också väldigt få människor som är goda rakt igenom. Jag känner typ ingen.
Anledningen till att jag kom att tänka på detta var i alla fall, nu blir det djupt mina vänner, att det är så många saker som jag har "fått" utan att behöva kämpa. Eller också så har jag kämpat utan att vara medveten om det. Jag vet inte.
Any way, när jag var liten så ville jag ha en bondgård. Jag fattade väl inte att det är ett heltidsjobb som förmodligen är väldigt slitsamt. Jag föreställde mig bara att jag gick omkring till djuren och klappade dem och matade dem lite grann.
Min högsta dröm har dock alltid varit en egen hund. En gång var mina grannar hundvakter åt en cockerspaniel (en röd) och en labrador. Jag var väl typ 5 år men jag fick i alla fall hålla i kopplet lite. Sedan dess har jag alltid velat ha en svart labrador. Helst en som drog mycket i kopplet så att det blev roligare att hålla i. -"Du får skaffa en hund när du är vuxen." Sa min mamma och pappa alltid när jag tjatade. Men jag ville ju ha en hund NU för när man är vuxen kan man ju inte springa på en äng och göra indianhopp med hunden glatt stretandes i kopplet för då har man ju bröst som är i vägen, tänkte jag. Jag kommer ihåg att jag tyckte att det här med brösten skulle förstöra hela upplevelsen. Konstigt, jag vet, men jag var väldigt mycket som en kille när jag var liten. Dock har jag nu, inte bara, en svart labrador utan även en liten vit och busig hund och båda drar jättemycket i kopplet! Och de där brösten som jag inte ville ha-de är inte alls i vägen när man vill göra indianhopp på en äng. Jag har dessutom, alldeles snart, ett hus på landet och om H får bestämma så har vi nog både höns och en getabock snart. Konstigt hur saker blir som man har drömt om utan att man egentligen vet hur det gått till.
En annan sak som jag alltid önskat mig är en storebror. Det är ju en önskan som är i princip omöjlig för föräldrar att uppfylla men jag fantiserade om att det en dag skulle dyka upp en storebror som varit ute och rest i typ 10 år. Det blev ju inte så, såklart. Men en dag fick jag en bonusbror. En lillebror, i och för sig, som var helt vild och hoppade i soffan första gången vi träffades men som sedan växte till sig och blev både en rolig lillebror och en beskyddande och hjälpsam "storebror" i ett! Tyvärr fick vi inte behålla våran bror så länge och jag saknar honom varje dag. Men jag vet att han är en ängel nu. En tuff ängel med tatueringar som kör bil i himlen alldeles för fort och som alla änglatjejer blir kära i.
Jag förtjänar säkert inte allt fint som jag har fått. Jag förtjänar inte heller den sorgen som det innebär att mista ett syskon. Det förtjänar ingen. Men vad jag vill ha sagt med detta är att bra saker och dåliga saker händer alla människor. Och man kan få precis alla sina drömmar att slå in men man ska inte ta för givet att de varar för evigt.
Jag har fortfarande några saker som jag vill ska slå in. Och det kommer de att göra för eller senare. Men jag säger inte vad det är förän det har hänt.
Hoppas ingen har tagit illa vid sig av ärligheten i detta inlägg, ibland kan jag faktiskt vara allvarlig också. Men bara korta stunder.
