Skrik och pepparkakslukt
Kategori: Allmänt
Ohhhiiii! Finns det nåt härligare än att vara ute och gå i novembersolsken med sina älsklingar (hundarna) och plötsligt överösas av pepparkakslukt! En pepparkakslukt som låg över hela Friaredalen dessutom så jag behövde liksom inte kliva ur den! Jag blev helt lycklig! Dessutom så gick jag och lyssnade på en podsändning av "Spanarna". Jag vet inte om det är ett ålderstecken men jag tycker att det är ett mycket underhållande program.
Jag lyssnar ofta på radio när jag är ute och går. Oftast dokumentärer eller samhällsprogram men jag har lyssnat på så himla många nu så idag gick jag på "Spanarna". Jag tyckte, som sagt, att det var väldigt kul och detta ihop med pepparkaksdoften gjorde mig så euforisk att jag gick och skrattade för mig själv. Följden blir ju också att när jag då pratar med hundarna så gör jag det väldigt högt, för att det gör man ju när man har lurar i öronen; -"Duktig Samba!" skriker jag och "-Nä, kom nu Love!" " -Nä, ni får inte skälla!" Ett par konstiga blickar fick jag men annars tycker jag att folk hade väldigt mycket överseende med både skratt och skrik. Det var inte så att de gick över till andra sidan gatan eller nåt. Men jag såg nog förvisso inte särskillt farlig ut i mina jazzbyxor, min stickade mössa och min väst från slutet av nittiotalet.
I helgen hade jag ju utställning. Jävlar vad konstnärligt det låter. Jag var uppspelt som en 4-åring på julafton men samtidigt så nervös att jag blev lite av en annan person. Jag var överlycklig och generad på samma gång.(Inte ofta det händer förresten.) Jag brukar ju tycka om att vara i centrum men detta var nästan lite over the top, så att säga. Jag visste inte vilken roll jag skulle ta. Mogenrollen eller barnrollen. Det blev en konstig mix. Sen gick jag ut på krogen och blev pojken med guldbyxorna. Festligt och helt i sin ordning då jag faktiskt spenderat ovanligt lite pengar denna månad. Nu är bensinpumpen på bilen sönder. Plötsligt inser jag att jag var lite väl rik i lördags. Men som vi brukar säga, det drabbar ju ingen fattig och på fredag är det löning igen och då är det ju skönt att man har hunnit göra av med lite av lönen sen sist! Hö hö hö, skrockar jag högeraktigt.
