everybodyknows.blogg.se

Well, har varit lite irriterad över den dåliga statistiken på bloggen ett tag. Efter senaste inlägget hade jag endas 39 besökare. Först blev jag förbannad men sen började jag tänka att okey, nu är det 39 personer som har läst. De 39 personerna är ju, till skillnad från många andra, ändå begåvade med nån slags humor. Så stärkt i min övertygelse om att detta ändå är e riktigt högkvalitativ blogg så fortsätter jag nu kampen. Kan säga att det även hjälpte till att A & M berättade att de var inne på bloggen flera gånger per dag och skrattade och önskade mer frekvent uppdatering! Ha ha! Dessutom tycker jag själv att det är fantastiskt kul så I keep up the GOOD work!

 

Vad ska jag prata om idag då? Jag får ju inte vara negativ och bitter så jag får väl istället ta tillfället i akt och tacka vårdcentralen för det utmärkta bemötandet jag fick via telefon när jag för andra gången på en vecka insjuknat i magsjuka...(?) Ja, IBS är det inte för det är rent av skoj jämfört med detta. Jag fick även det exellenta rådet att:

"Undvika stark mat, kaffe och nikotin och dricka mycket te och äta vitt bröd." Mmm...okey, vårdvcentralen jag fattar att det är helt olämpligt att klämma i sig en burk jalapenjos men jag är jädrigt hungrig och jag blir inte mätt på varmt vatten och deg. Men så följde jag inte rådet heller utan klämde istället i mig 3 lussekatter från Seven Eleven. Och inte blev jag mer sjuk av det. Visserligen inte frisk heller men det hade jag la inte räknat med!

 

Nog om det! Nu ska jag skriva lite om det nya tillskottet i familjen med 100 olika efternamn. Nämligen lilla Lea (f.d Nala). Lea är ca 12 centimerer hög, rund som en kanonkula, har små knubbiga (men ack så snabba) ben, ett litet ihoptryckt ansikte och en stor mun. Lea är en Engelsk Staffordshire bullterrier, en hundras som jag vanligtvis brukar vara lite halvrädd för men nu är Lea endast 9 veckor och så söt så att jag får tårar i ögonen när jag ser henne! När hon och Samba "leker" (läs: försöker döda varann) så ser man bara ett svartvitt nystan som rullar fram över golvet och låter väldigt mycket. Oftast har de väldigt kul men ibland får vi bryta in och dra isär nystanen när den ena vill bita den andra lite för intensivt. När man lyfter upp Lea känns det precis som att lyfta upp ett bowlingklot fast varmt och mjukt! Så kompakt är hon! Jag ber till gud att Lea inte ska bli stor och otäck för då ska jag minnsann påminna henne om att hon en gång var ett litet litet mjukt klot som man kunde lyfta upp i famnen och pussa på magen!

 

Jag ska inte tjata mer om hundar (det är ju faktiskt ingen hundblogg) men idag kom jag på min något understimulerade Samba med attt riva sönder ett papper. -"Vad gör du"! Röt jag och stegade fram mot vaniljbullebollen Samba. Då såg jag till min stora glädje att hon på något sätt letat fram ett gammalt inbjudningskort till vår nyårsfest 2008/2009. Och vilket jävla kort sen! Herregud, hade man tackat nej efter den inbjudan hade man varit dum i huvudet. Särskilt med tanke på informationsrutan med tillhörande bild: