Nähe du, där fick du fel...eller?
Kategori: Allmänt
Wohoo! Reunion för mig och bloggen! Jag vet inte hur länge det kommer att vara men just nu känns det i hela kroppen att jag vill skriva. Idag är en bra dag. Jag har tatuerat mig och jag har köpt nya walkingskor som jag har invigt med en 8 kilometer lång promenad med hundarna. Det var under denna promenad som jag kom att tänka på dagens ämne och jag vill här med passa på att utfärda en varning! För dig som har tänkt skaffa hund någon gång i ditt liv, läs först följande varning!
Kameleonthund
Kameleonthundarnas valpar är mycket söta och det är det som är så farligt. Med sin tilltalande storlek (pyttesmå) sina hjälplösa pip och lite ledsna ögon faller man dit direkt. Uppfödare av dessa hundar annonserar gärna med ord som ”underbart gulliga minivalpar ” ”världens sötaste snöbollar” eller ”bedårande småvalpar” och när du sedan tittar på bilderna av valparna kan man inte påstå att uppfödaren talar osanning. Så du åker dit. Du har inte ens bestäm dig för att du vill ha en hund och du har än mindre bestämt dig för just dessa hundar men när du kommer dit och ser de pyttesmå, mjuka bollarna så lägger du genast handpenning på hela kullen.
Några veckor senare kommer du tillbaka för att hämta hem din flock. Valparna har förvisso växt en aning men de är fortfarande (nästan) precis lika söta. Nöjd och stolt över din bedårande kull åker du hem, intet ont anande.
Första tiden blir du glad när ALLA människor du möter vill klappa dina valpar men efter ett par dagar är det nästan besvärande. Om du bara visste vad som komma skall... Veckorna blir till månader och en morgon vaknar du upp och ser att valparna har genmanipulerats under natten! Plötsligt har du ett gäng tonårshundar hemma och de liknar inte alls de söta dunbollar du åkte hem med. Du tar dem till veterinären för något måste ha gått snett. Är de sjuka? Fick du med dig fel ras från uppfödaren? Eller har någon förgiftat hundarna med fulmedel? Nej, inget av det stämmer. Din valp håller på att transformeras till den fula tanthund den egentligen är. Valparnas näpna utseende dolde rasens egentliga fulhet! Du köpte något bedorande-det växte och blev fult.
Du tvingas nu att byta namn på alla valparna. De passar inte längre att heta ”Smulan” ”Mini” och ”Prick”. Du tvingas nu att börja kalla dem för ”Fiffi” ”Silvia” och ”Lady”. Alla vill inte hälsa på din flock när du går ut. Men alla tanter vill för de har ju haft precis en sådan hund innan de blev för gamla.
Du har svårt att vänja dig vid hundarnas nya utseende. Du försöker tänka att ”skönhet kommer inifrån” men du vet att det är en stor fet lögn. Tillslut har du i alla fall accepterat dina fula kamrater. De har ju som man säger ”ett trivsamt sätt” (i alla fall ibland) och efter 17 år i hundarnas sällskap har du blivit alldels hjärntvättad så när det är dags att köpa en ny kull tar du kontakt med din gamla uppfödare och kör på samma kameleonthund igen. Och så fortsätter det. Hela livet. Och du kommer att säga till alla att du ”har haft hund hela livet” men innerst inne vet du att du aldrig har haft någon hund. Du har bara haft kameleonter. Slut.
Fråga mig nu inte vilka raser jag syftar på. Ni vet. Alla vet. Det är bara sånt man vet. Vad är det för fel på dem då, undrar ni nu då. Inget, svarar jag. Det är bara det att ”what you see is not what you get”. Tänk på det.
Hejdå!
