everybodyknows.blogg.se

När vi skaffade vår första hund trodde jag att min besatthet av hundar skulle mattas av något. Jag trodde liksom att jag skulle bli lite avtrubbad av att ha en egen hund och därmed tappa lite intresse för andra hundar i allmänhet. Oj, vad fel jag hade. Inte hjälpte det. Jag pratade ännu mer om hundar i allmänhet och min egen i synnerhet. Jag pratade så mycket om hundar att jag under en årlig tjejresa fick hundföbud. Jag fick inte prata om hundar, inte peka på hundar och inte säga "åååh vad söt" så fort en annan hund passerade. Det gick inte bra. Så efter 5 år så hade jag tjatat mig till ytterligare en hund. En liten hund denna gång. Och då tänkte jag att nu när jag har både en stor och en lite så måste jag ju verkligen bli proppmätt på hundar så nu kommer jag inte ens orka titta om jag ser en söt valp eller en allmänt fin hund. FEL igen! Idag när jag råkade tittat ut genom fönstret fick jag syn på något luddigt, mjukt och runt som precis stack upp över trottoarkanten. Mina ögon ploppade ut. Jag slet på mig jackan och rusade ut med mina hundar för att få se en glimt av det söta. Tjejen som hade valpen hade då lyft upp underverket i famnen och jag ville bara gå fram och slita den ifrån henne och pussa den...men det gjorde jag själklart inte. Jag nöjde mig med ett: -"Åh! Det var den sööötaste valp jag har sett!" Hon .-"Jaså...ha ha...". (Hon måste ha undrat om jag tyckte mina egna hundar var fula. Men det tycker jag naturligtvis inte. De är ju också de sötaste hundar jag har sett. Nu inser jag ju att nu kan vi inte skaffa fler hundar. Det vore helt olämpligt. Ändå kan jag inte sluta kolla Blocker varje dag.

Ett av kraven för att jag skulle gå med på att flytta till hus var att jag skulle få en hel korg med kattungar. Det är sjukt. Jag vet. För det första tål jag inte katter. Jag nyser och får ibland svårt att andas. För det andra: vem ska köpa mat åt 5-6 katter, ta dem till veterinären, passa dem när vi åker bort etc etc. Och jag kan inte heller tänka mig att nöja mig med en katt. Herregud, då är ju hela tjusningen borta. Jag vill liksom kunna ha dem i en korg med en rosa filt och bära omkring på den där korgen med tennisbolls-storleks kattungar i olika färger som ligger ihopkurrade tätt intill varan. Jag vill kunna hålla i två-tre stycken samtidigt och titta på dem när de leker ihop. Nej, det blir nog ingen sån korg. Men då blir det inte heller en enda kattunge. Ska det va så ska det va. Less is not more. Men jag vill inte sluta som en sån där djursamlare som man ser i animal-police på Discovery så jag försöker kväva min längtan efter den där korgen...