Den hemska sanningen
Kategori: Allmänt
Har just avverkat ca 1h timme med att diska upp efter gårdagens bakning och (hör och häpna) matlagning.
När jag diskar lyssnar jag ALLTID på dokumentärer och samhällsprogram på sr.se. Denna app har berikat mitt liv! Jag är inte särskillt allmänbildad. Men den här appen har i alla fall inte gjort det värre med den saken.
I alla fall, jag kan ärligt säga att jag nu har lyssnat på ett hundratal dokumentärer på P1,P3 och P4. Jag har även lyssnat på olika filosofisaa diskutionsprogram (jorrå) samt en hel den samhällsdebattprogram och det är nästan alltid lika intressant. Däremot blir jag nästan alltid väldigt upprörd över de olika ämnena som tas upp. Jag undrar om jag blundat mig igenom hela livet och haft stängda öron och inte uppfattat någonting. (Och då anser jag mig ändå vara en ganska kritisk person. Inte särskillt naiv.)
Det som upprör mig mest är Sveriges rättssystem och myndigheters agerande i olika ärende.
Det finns hur många exempel som helst på olika fall där människor (vilket bevisats långt i efterhand) blivit oskyldig dömda och där människor som är uppenbart skyldiga gått fria. Men det som skrämmer mig mest är de fall där barn har blivit utsatta för övergrepp och där myndigheterna av, som det verkar ren bekvämlighet, har struntat i att agera.
En annan sak som slår mig är hur människor i den s.k psykiatriska vården har behandlats illa. Inte nog med att de blivit dömda av samhället och alla okunniga, inskränkta människor i deras omgivning, de har dessutom behandlats sämre än djur av vården. Och nu menar jag inte bara på 1940-talet typ. Jag menar nu.
Och det retar mig att folk som inte kan någonting om psykisk ohälsa tror sig ha rätten att ställa sig över andra occh se ner på människor som mår psykiskt dåligt. Visst, jag kan också häva ur mig "psyko" om en annan människa i en stund av frustration (det är inget jag är stolt över, jag är ju själv ett psyko i vissa avseenden).
Det som stör mig är folk som verkar tro att psykisk
ohälsa är nån slags låtsas diagnos. Ungefär som att någon skulle påstå sig vara en enhörning. Eller folk som häver ur sig: "ja, förr var det minsann ingen som hade tid att gå in i väggen". Nä, okey, vänta du bara tills en nära anhörig till dig gör det. Får se om du fortfarande tror att det är nåt man drar till med för att man "inte orkar jobba". Eller klassikern "alla har väl mått dåligt någon gång-det är bara att bita ihop". Folk som häver ur sig sånt önskar jag faktiskt inget annat än ett de ska drabbas av en så kraftig depression så att de knappt tar sig ur sängen. Då kan de ju ligga där och "lata sig" och inte klara av att ett sköta hederligt arbete som "alla andra".
Jag skulle egentligen ha skrivit ett tokroligt inlägg om hunden Teo som fastnar vid varenda fikaställe för att han tror att han ska få jordgubbstårta men efter att ha lyssnat på ett repotage om Sveriges största spionerihärva med flera oskyldigt anklagade människor kände jag mig så irriterad så jag var tvungen att avreagera mig lite. Nu lyssnar jag dessutom på Miss Li och "Här kommer natten" och den låten kan man inte skriva tokroligt till. Bild till det. Håll till godo. /Argsint
