Bisarr och enformig-det är jag det
Kategori: Allmänt
Jaaahaa, att jag har inte haft varken tid eller inspiration till min vän, bloggen, på ett bra tag.
Häromdagen läste jag ett citat som löd: "lyckliga människor behöver inte blogga". Visst, men det beror kanske på vad man bloggar om. Om man gör det för att hävda sig och visa upp sin dyra inredning och sina fina märkeskläder så kanske det ligger nåt i det. Men jag skulle vilja kontra med : "lyckliga människor behöver inte måla upp en låtsasvärld med låtsasvänner på Facebook". Nog om detta.
Idag ska jag, när jag har tvättat, åka upp till huset och hjälpa H att bygga. Det är en sån där sak som jag känner mig viktig när jag gör. Jag ikläder mig mina svarta snickabyxor med måttstocken i fickan, en prilla under läppen och mössa inomhus.
Jag har bara ett krav som måste uppfyllas för att jag ska hjälpa till i huset och det är att jag får lyssna på radiodokumentärer i mina hörlurar när jag bygger. Jag blir arg när H vill prata med mig och jag tvingas pausa och ta av mig lurarna. Och det händer ju då och då för jag är antingen överdrivet noggran eller för hårdhänt och slarvig när jag skruvar, river eller petar bort gammal färg med kniv. Jag har dessutom väldigt svårt att lyssna på instruktioner eftersom jag har svårt att se att något annat sätt än mitt kan vara det bättre. Men när H har fått instruera mig och jag väl har kommit igång och fått på en riktigt deprimerande dokumentär eller en upprörande samhällsgranskning då kan inget stoppa mig! Jag vill bara jobba och jobba och jobba. Jag märker inte om jag är hungrig eller törstig och när H vill ta kaffepaus blir jag frustrerad för jag har så jävla trevligt i min egen värld. Det bästa är när jag får en riktigt enformig uppgift så att jag kan göra samma moment om och om igen utan att behöva tänka eller mäta (vilket i och för sig också får mig att känna mig viktig) så att jag kan gå in i radioprogrammet helt och hållet.
Jag kan inte sitta still och lyssna på radio, bara om jag kör bil, därför är detta perfekt och ju hemskare programmet är, desto mer njuter jag. Igår skulle jag packa flyttkartonger. Det är riktigt surt så till de behövde jag en riktigt bisarr historia. Jag sökte på "mord" (naturligtvis) i SR-appen och fick träfff på "Mord i svartvitt". Herregud! Hur bra lät inte det! Med en köpp glögg i ena handen och "Salaligan" (kända mord i Sala på 1930-talet) i öronen gick packningen som en dans! Får se vad jag hittar för deprimerande, upprörande, hemskt idag för här ska spacklas metervis med väggar!
